Inom trä/metallslöjd, textilslöjd och bild har vi under vår andra BFL övning ht 2015 haft stort fokus på nyckelstrategi 5 som för oss innebär att eleverna ska försöka använda varandra som lärande-resurser mer än de i nuläget gör.
I slöjdundervisningen upplever lärarna att de ofta får onödiga frågor och vill därmed finna lösningar som gör att de kan effektivisera undervisningen och använda lektionstid till sådant som är kvalitetshöjande för eleverna.
I bildundervisningen upplever jag ofta att att en del elever är fokuserade på det visuella resultatet av sitt arbete och sin individuella prestation. I många fall tror jag att de eleverna skulle vinna mycket på att våga inspireras mer av andra klasskamraters metoder, kunskaper och förhållningssätt till bild.
Regelbundet uppmuntrar jag i undervisningen eleverna att ta del av varandras arbeten men skulle vilja göra det ännu mer.
Lektion 1:
Jag avbröt ordinarie arbetsuppgifter och introducerade en uppgift på temat Terrordåd Paris som skulle genomföras med metod collage/blandteknik. Jag gav eleverna en utmaning i att arbeta med färre instruktioner än jag vanligtvis brukar göra och med syfte att skapa en situation som kräver att de använder varandra för att kunna påbörja arbete. Eleverna fick förklarat för sig att de fått färre och mindre detaljerade instruktioner än de brukar och av vilken anledning.
De tilldelades spontant en samarbetspartner, det vill säga bild-kompis och arbete påbörjades.
En del par hade mycket svårt att komma igång och får mer hinder än energi av samarbetet.
De utmanades i uppgiften genom att offra sina individualistiska mål mot att utvecklas i att arbeta genom kompromiss och diskussion. De arbetade två och två men med endast en bild per par.
Min upplevelse var att olika par klarade kompromiss och samarbete betydligt bättre än andra. För en del elever blev det nästintill provocerande att släppa sina individuella mål med bildskapandet för att ta in andras arbetsätt och åsikter.
Lektion 2:
Inför lektion två bearbetade jag den respons jag hade fått av lektion 1 och valde omsorgsfullt bildkompisar och förberedde tydligare instruktioner.
Trots att jag upplevde att instruktioner varit tydliga kommer många frågor som jag tror uppstår i samband med att oro skapas i klassrummet på grund av fördelning av samarbetspartner, att ordinarie arbetsuppgifter bryts och ändring av arbetsplatser i salen.
Det är intressant att följa hur samarbeten utvecklas på olika håll under lektionens gång.
En stor utmaning lektion två är att arbeta med en bild som påbörjades föregående lektion av annat par. Det tar emot att förändra någons arbete men det är värdefullt för att förstå vikten av att arbeta utanför sin bekvämlighetsson. Eleverna kan se vad tidigare par har gjort bra och föra det vidare i fortsatt arbete. De får genom uppgiften möjlighet till att berika och utveckla sin individuella estetik genom att ta del av och utveckla någon annans arbete.
Trots att det här arbetssättet kan vara mycket utmanande för eleverna tror jag att de på ett praktiskt, effektivt och konkret sätt använder varandra som resurser för att utveckla sitt bildspråk och att uppgiften därmed utvecklar kunskaper på ett sätt som inte kan uppnås genom mer traditionella metoder.
